It's saturday and I'm feeling blue.
Hej! Fan vad längesen det var jag skrev på den här bloggen. Anledningen till det är ju att jag har en till blogg, jossanli.blogg.se, och där har jag snart bloggat i ett år nu. Jag vill inte radera den, jag tänker inte radera den. Utan den här bloggen får bli som ett andraval, nejmen jag tänkte att jag skulle skriva mer privata saker på den här och bara dagliga på den andra. För många människor vet om min blogg, till exempel min mamma. Ja, hela min familj. Och det är inte kul, tro mig. Jag kan förstå anonyma bloggare. Det kan jag verkligen. Nej, nu ska jag gå och göra nånting... Vet inte rikigt vad, men i alla fall inte datorn. Det är mycket som går runt i min hjärna nu men jag orkar verkligen inte skriva ner det nu. Jag är så himla trött. Kanske blir det en sen kväll, känns tragiskt, det är ju ändå lördag... Jag vill festa, jag vill skratt, jag vill snygga till mig, jag vill vara med mina underbara vänner. Inte sitta här osminkad, med håret uppsatt i en tofs och med slafsiga kläder som mjukisbyxor och linne. För en gångs skull vill jag ha på mig nånting tajt, kanske en snygg klänning. Men för vad? För min mamma? För min plastpappa? För min katt? Skulle inte tro det, haha. Men kanske för mig själv. För min självkänsla. Nej, jag skippar den tajta klänning och låter en skål godis eller två slinka ner i magen istället. Jag bryr mig inte. I alla fall inte nu, men kanske om femtio år (om jag lever) och sitter där med hängmage, hängröv... och hängpattar. Hejdå.